Femte veckan i Kathmandu...

... borjade med ett kort besok pa Shanker Hotel och lite snack med Phanindra. Ett fyrstjarnigt hotell helt i min smak - svit 608 sag helt beboelig ut, och poolen liknar val mest en mindre insjo i storlek. Ett hotell som anvands flitigt av reseforetagen enligt Google och av till synes andra valmaende gaster.

...och fortsatte med besok pa dels WebSearch, dels pa Watabaran. Bjorn Soderberg, Framtidens ledare 2007 i Sverige, berattar pa kontoret pa WebSearch om hur det hela borjade som volontar for atta ar sedan, i ett rum tillsammans med tio foraldralosa ungdomar hundra meter fran den stinkande floden Bagmati i sodra delen av Kathmandu och med 400 kronor i manadsbudget. Om iden att borja atervinna papper och samtidigt hjalpa manniskor som annars inte kan fa nagot vettigt arbete, om hur det ar att bygga regler och system som sjukforsakring i ett land dar sadant knappt existerar, kanslan av att se hur manniskor som inte har nagon respekt for sig sjalva sakta borjar bygga upp sig och se sig sjalva med nya ogon, och hur det ar att loneforhandla med den som (numera) med bestamdhet anser sig vara vard tjugo kronor extra i manadslon.

WebSearch utvecklar for webben. De anstaller de basta programmerarna i Nepal, nu tio stycken, och erbjuder konsulttjanster for ca halva svenska priset. Och ger sina anstallda overlagset bast betalt i Nepal. Problemet ar och har varit att de hogutbildade lamnar landet sa fort de far chansen, speciellt kvinnorna, och darfor kor man nu dels bara med hanar, dels med ett scholarship-koncept dar man betalar 60 procent av den annars svarkomliga universitetutbildningen, och resterande 40 procent mot att de stannar och arbetar i fyra ar.

Efter en lang taxifard och tjugo minuters promenad ut pa landet visar Bjorns fru Bina visar mig runt pa Watabaran och berattar om och visar hur papperet kokas, pressas - vikten/tjockleken pa papperet, ex 80 grams papper, tas helt fram via kansel i handerna och erfarenhet - soltorkas och trycks for hand = pretty impressive. Ett av fa tillverkningsforetag i Nepal som har anstallningsvillkor over huvud taget.

Pa fairenterprise.net kan du lasa mer om Bjorns arbete - i mina ogon en smart kille som gor nagot bra.

Annars lite webarbete, lite lugn och ro, spanat runt pa lite ambassader (har inte tjatat mer pa konsul Mr Shrestha, han slipper mig), promenad i city och nagra rejala bokningar for Gyan. Nepali ar fortfarande lite svarforstaeligt, sa mycket av det dagliga arbetet skots over mitt sprakforstand - myndigheter och andra far klara sig utan att jag lagger mig i.

Branslesituationen: myndigheterna har nu kommit med den raffinerade losningen att bilar med ojamn slutsiffra far tanka upp till 17 liter pa ojamna dagar, och jamna skyltar pa jamna dagar. Tankbilsforarna strejkar for battre sakerhet, tankbilar kidnappas for att koras till stader dar kidnapparna tycker att de ska koras till (det var kraftiga kravaller i Terai under veckan med fem doda, och sedan torsdagen har det traffats en overenskommelse vilket kan innebara lugnare forhallanden...), och motorcyklar, bilar, bussar, taxi, skolor och andra har nu atskilda tankstallen.

Gyan sager att staten pratar med kluven tunga, och har sin egen losning for att fa diesel.

Femton minuter demokrati

Det ar sondag morgon och nagra har fatt nog. Fyra av dem har satt sig mitt pa Ringvagen i morgontrafiken, rullat ut en banderoll som sager nagot om att det far vara slut pa elransonering, dieselbrist och politiskt kaos. En agitator star framfor och skriker slagramsor, ungefar som en hejarklacksledare. Bussar och langtradare har stannat. En motorcykel som forsoker smita forbi motas bort. Gyan skrattar och sager:
- "Det ar nagra av mina vanner".
Nagra poliser star leeende och tittar pa.
Femton minuter senare kan de fa fordon som fortfarande har bransle kora vidare.

Fran toppluva till t-shirt

Nu har det blivit varmare.

Lite mera bilder

Frukostmatsalen pa Hotel Mountainview, Sarenkot, Annapurna mountain range, nagot guldbesmyckad kvinna i Sarenkot, some kids on the block, och ChoCho Frisoren, Kjell Borneland och Gyan Karki pa lite partaj i Pokhara.

Fjarde veckan i Kathmandu

Aldrig har jag traffat sa manga bekymmersfria manniskor som lever under sa svara forhallanden. Och pa ett markligt satt mar jag battre och battre har for varje dag - vad ar det som hander :).

Stromlost som vanligt och jag flyttade fram/stallde in resan till Bhaktapur, da det var oroligheter och en dodsskjutning under helgen. For att lugna massorna slappte myndigheterna till lite bransle pa sondagkvallen - och det gav lite resultat. Vi far se om det funkar med en resa langre fram. Sodra Nepal och granstrakterna mot Indien ar i praktiken stangt: inget bransle pa over en vecka, demonstrationer och oroligheter. Myndiigheterna sager att de sander mer security for att skydda bransletruckarna som attackeras av maoisterna i Terai, men fortfarande lika torrt i tankarna i Kathmandu - det blir farre och farre bilar och motorcyklar pa gatorna for varje dag.
Skolan dar Anuj och Amish gar har stangt - igen. Haschforsaljarna och rickshatramparna i Thamel gor sin sedvanliga marknadsforing, men far ingen business med mig.

Tisdagen innebar holiday i Kathmandu, det firas demokrati har (ingen jag traffat tycker att det ar demoktrati, mera korrumperati, men anda...) - men inte for Adventure Treks Nepal, sa vi traskade som vanligt ivag pa det nagot mindre befolkade gatorna. Lite senare alltsa, strommen slogs pa klockan 14.00, sa det var ingen ide att springa ivag i gryningen.

Pa onsdagen traffade jag Nepal Association of Tour and Travel Agents, www.nata.org.np och Dr. Hari Sarmah. Han berattade om arbetet, som startade 1966, att ena och hjalpa alla reseforetag i landet och att marknadsfora Nepal i turistvarlden. Vartannat ar haller de en maessa i Kathmandu for den som vill vara med - 2009 nasta gang. Han var valdigt diplomatisk, vi drack kokt mineralvatten och som avslutning berattade Hari att hans son ar bast i sin klass pa universitetet i Holland - jag tror att Mr Sarmah tyckte det sista var det viktigaste av allt.

Annars var det mest hemsida (nu avslutat projekt), lite snack om framtida grupper - nasta grupp kommer inte forran 31 mars och april ar relativt fullbokad + och lite om responsen fran de foretag Gyan flirtar med. Och mycket dalbath forstas.

Och lite om OPEN, Organization for Peoples Education Nepal, och de framtida planerna for dess verksamhet. Las garna mer pa http://www.helphimalaya.org.

Ett bra budgethotell i Thamel, Kathmandu: http://www.fujiguesthouse.com

In the darkness at the edge of town

...eller nagot liknande skrev en gang Bruce Springsteen. Troligtvis hade han inte varit i Kathmandu da, men vad vet jag, kanske satt han har en kvall for lange sedan bland kor, getter och berg och drog nagra ackord. Han kunde nog ha hamtat inspirationen harifran i alla fall, det stod helt klart i fredags kvall efter en lang eftermiddags- och kvallsresa fran Pokhara till Kathmandu. Det borjade med att Pokhara var igenbommat av parkerade bussar och lastbilar - forarna strejkade eftersom det inte finns bransle - och vi, Pandi mercan och jag, hittat ett lite hal i barrikaderna att smyga ut igenom (jag var beredd att overnatta en natt till).

Efter att ha koat tre ganger for att fa kopa femton liter soppa och efter att ha gett upplika manga ganger, kom vi fram till huvudstaden fem timmar senare och fann att genomfarten var lika tilltappt som nasan under en varforkylning. Pandi hade flera knep pa gang sa utan att jag hann fatta befann vi oss ute pa landet igen, ja fast anda inte, i fororten kan man saga, bland kor, lite korrigerad plat och ett och annat hus.

Bilandes pa en gropig grusvag - mycket grop och lite grusvag ar val mer korrekt - dar knappt nagon manniska satt sin fot, ja det glimmade lite bakom tygskynkena, sa nagon bodde nog dar. Skumpandes och krangandes runt murar och annat hart kom vi till sist fram till nagot som liknade bade vag pch stad igen - och jag var tacksam att bilen holl for plojningen vi akt pa. Och att vi tagit oss igenom barrikaderna och stadens utkanter denna ovanliga dag. Nagra minuter senare stod Anuj och lyste upp vagen pa det har helt normala gastvanliga sattet som en nepales gor, och sedan var det bara att smaska i sig lite ris och gronsaker till en sen middag.

Peace Pagoda - rapport fran en liten topp och lite annat

Det har just klarnat - det finns bransle till mercan sa bilen kan komma i morgon fredag med besokarna till volontarerna. Deras flyg ar forsenat till sent idag sa de aker tidigt i morgon bitti istallet, och bilen atervander med mig. Da slipper jag ta bussen, tack.

Pokhara ar utgangspunkten for det mest populara trekkingomradet i varlden. Hit kommer den som ska vandra i Annapurnaomradet med omnejd. Nagra jag lyssnat till tycker att det har varit extremt kallt och jobbigt att vandra denna tiden - det ar ovanligt kallt for arstiden, aven om vadret i Kina har lugnat ned sig. Hit kommer ocksa manga andra turister, de som bara vill uppleva Nepal, titta pa bergskedjan och njuta av lite nepalesisk vaenlighet.

Veckan har varit lugn och skon, med lite vandring till Sarenkot och Peace Pagoda, kollat lite hotell - i gar var jag till "oasen" Fishtail Lodge for lunch och lite bilder, och Gyan har redan bestamt att lagga sina gaster pa nagot annat stalle an det Baba Lodge dar jag och de bor och bott -, pratat med Kjell och Gyan, om Ayurvedaresa, Nepals bakgrund och de standiga utmaningarna de star infor har. Det finns ingen omedelbar losning pa bransleproblemet - det ar svart att fa tag i soppa helt enkelt (allt bransle kops fran Indien). Och transportministern sager: -"Jag har inga svar" (medan han nog har sa han klarar sig sjalv...). Man ska kopa el fran Indien for att tillfalligt losa elransoneringen, men Gyan tror att det ar mest snack. Och ar orolig for hur det blir nar sasongen startar om en manad - hur ska foretagen skota sina transporter, Internet mm? Men det ar nepalesisk oro, inte svensk manodepressivitet vi pratar om.

Fran Peace Pagoda, ett litet buddhisttempel ovanfor Pokhara anar jag bergen och Pokharadalen genom diset, och langt bort fran IATA och annat gar tankarna till landet Nepal, till bergen och det markliga liv som manniskan har skapat, har och pa jorden. Pablo Picasso sade en gang:
"Mer an nagot annat ar Gud en konstnar. Han uppfann giraffen, elefanten och myran. Han forsokte aldrig folja en speciell stil. Hela tiden gjorde han helt och hallet vad han kande for".
Och sa ar det nog med Himalayas berg.

I Nepal med kanske 28 miljoner innevanare ar ungefar 80 procent hinduer, runt tio procent ar buddhister, en halv miljon ar kristna, kanske fyra procent ar muslimer och en del kor taxi. Aldrig har det kants mer onodigt att varlden ska besta av vald och motsattningar pa grund av religion och kultur. Blod ar kanske tjockare an vatten, men blodet hos oss alla humana varelser (hur humana ar vi?) ar ocksa rott och relativt flytande, oavsett var vi bor och hur vi tanker och tror. Manniskor blir slaktade, hanade och sprangda i luften for sin tro och installning till livet - det ar ju snallt gjort och valdigt smart. Och tvart emot vad Jesus, Buddha och Mohammed snackade om.

Att nagon ar battre eller tror mer "ratt" an nagon annan ar ju ren stupidity. Att doma nagon eller nagot for sin tro och installning ar som jag forstar och kanner det helt fel. Det betyder inte att jag maste gilla eller forsta det alla ganger, men friheten att vara den man ar och mota sitt eget unika ode ar val anda viktigare...
Av de 27 lander jag besokt kanns Nepal som det vaenligaste landet och har kanske den mest naturliga Sociala Kompetensen av alla.
Fast allt detta ar ju forstas min egen tro och upplevelse...

Det kanns markligt skont att vara sa nara De Stora Bergen. Och gor garna vad du kanner for. Det gjorde jag nar jag gick och klippte mig hos ChoCho.

Pokhara denna vecka: ett mord, tva skjutna - allt ar inte fredligt vid Peace Pagoda. Kanske blir det val i april. Kommunister och regeringsanhangare borjar mata sina krafter med varandra och nar inte diplomatin racker till hackar man pa varandra pa annat satt - Mona och Fredrik borde kanske aka pa studieresa. Detta skriver jag samtidigt som kommunisterna aker forbi och vralar i sin megafon...

Imorgon fredag atervander jag till Kathmandu, familjen Karki och kontoret i Thamel. Har kontaktat Nepal Association of Tour and Travel Agents plus Silver Mountain School of Hotel Managment for eventuella dater och studiebesok - kanske blir de av.

Namaste!

Lollo

700 meter upp och 180 grader ner

I Nepal ar 1 600 meter over havet som en bula i pannan - inte mycket att braka om och den gar snart over - en kulle om man sager. For mig ar den lilla vandringen fran Pokhara pa 900 meter over havet upp pa Sarenkot, 700 meter hogre upp ungefar vad mina ben pallar numera, och jag inser att nagon langre vandring i de har bergen ar inte att rekommendera mig sjalv - tankarna om att en reseutbildning ska leda till jobb som sherpa far jag nog lagga ned. Sarenkot ar den kortaste trekken fran Pokhara, 3 timmar bort och upp. Annapurna i norr, och Pokhara i soder, och med manga forsaljare som vantar pa atmindstonde en kund, mitt uppepa.

Familjen Timilsina bjuder logi for 30 kr, dalbath for 12 och en varm dusch. Syskonen Abiskar, Asmita och Amrit, 8, 11, och 12 ar, gar 45 minuter nedfor, och 1,5 timme uppfor till och ifran skolan varje dag. Och gillar science och ater lite kakor till lunch.

Dagen efter tar jag lokalbussen ned for kullen, efter att ha blivit attackerad av en tuff liten tjej pa fyra som hoppar och drar i allt som sitter lost i kladvag. Bussresan trots att syskonen kvallen innan i skenet av ett sterainljus berattat om bussen som for tva manader sedan overlastad valte, dodade tva och skadade 45 - konstigt, den vad ju anda godkand for 27 passagerare. Med viss bavan trycker jag in mig langst bak i den overfulla lilla bussen, som dessutom skulle gora vilken mellansvensk bonde som helst avundsjuk: ett vedlass ligger fastsurrat pa taket. Snart forstar jag i alla fall hur olyckan kunde handa - 180 graders kurvor, en gropig grusvag med en bredd ungefar som en svensk cykelbana...ja, jag overdriver lite for dramats skull, en buss OCH en cykel kan nog motas... men snart blir det lite oljegrus och vi flyttar oss langre bort fran det 400 meter fria fallet som utgor vagkanten. Vad gor man inte for att kunna rapportera om vikten av trafiksakerhet - busstransfer ar ju ett viktigt inslag i alla chartertrafik.

Sverige vs Nepal i Social Kompetens: Sverige 1 - Nepal 5.

I en vit Merca -72 diesel...

stankar vi ut fran Kathmandu runt atta. Mr Kjell och Mr Gyan, sjalva resebyracheferna, sitter i baksatet och pratar belatet, jag sitter i peak position med full spaning framat, bredvid den erfarne och ivrigt vaxlande chaffisen. Det ar lordag morgon och snart fordunklar bussarnas svarta avgaser de kryssande tidningsforsaljarna i en svart-gra dimma medan vi vantar pa att fa komma loss fran vagarbetena. Vi har startat farden mot Pokhara, 6 timmar vasterut, och 400 meter lagre ned (vilket bland annat betyder varmare klmat). Vi lamnar Kathmandudalen och omedelbart visar Manaslu, sjalvaste Kutang, 8 163 meter upp, eller varldens attonde hogsta berg, upp sin basta sida. Vi snirklar, vi bromsar, vi kor om i kurvor och pa backkron (och jag ar tacksam for att var driver tar det lugnare an vanligt), vi kor forbi tre killar mitt i tonaren som sitter och hackar oljegrus i nagot som liknar ett vagarbete medan lastbilar och lokalbussar svischar forbi pa armlangds avstand, vi stannar och lagar en trasig vaxelforare, vi ater fried fish och dalbath, jag lyssnar om hur Swed-Asia genomfor sina nagot ovanliga/vilda gruppresor har i trakterna innan vi till sist hamnar pa Baba Lodge, 900 meter over havet.

8091 meter hoga Annapurna 1 vakar over oss med sin soldrankta topp, den omojliga Machhaphuchhare, eller Fish's Tail spetsar sig genom himlavalvet - 1978 forsokte 15 japaner bestiga toppen, alla dog, och myndigheterna bestamde sig for att inte ge nagra fler trekkingtillstand - och har i Pokhara ar det glesare mellan bilarna och Kjell har sin andra bostad.

Kvallen ar vildare an pa lange (i min lilla varld alltsa)... med grabbarna forstas: Gyan, Kjell, Kumar Pokhara-Chaufforen, ChoCho Massoren och Frisoren (som sover pa golvet i sin salong och tar 2:50 for en klippning - bestaller en klippning direkt), och restaurandagaren som trottnade pa Wien och flyttade tillbaka till Nepal... rom och cola, gin och tonic, San Miguel... lite for mycket for min del, nagon maste nastan baras hem...och lite gronsaker och ris. Vad gor man inte for resebranschen, det ar ju anda representation och ett viktigt affarsmote.

Nagon sade: " this is life in Pokhara". Nagon helt annan sade: "Varje dag i ditt liv är ett blad i din historia" - och det har bladet hade jag inte kunnat skriva pa forhand.

Nagra bilder fran Kathmandu

Andra veckan i Kathmandu

Namaste!

Med stromlost 38 timmar i veckan gar en del av livet och arbetet ut pa att fa nagot gjort medan det finns el - Internet, datorn, lyse for att lasa. Regeringen har under veckan varnat om att strommen kan komma att brytas 52-54 timmar per vecka - under upp till fem ar framat. Nu funkar det bast pa fredagar och sondagar, da ar elen pa under dagtid hela dagen.

Veckan har inneburit arbete med den nya hemsidan - hardkorning under vissa dagar och tider + en del annat. Pa mandagen gjorde jag och Gyanendra en langpromenad till Finska Ambassaden och Katariina Alava en dryg timme nordost ut. Finska Ambassaden hjalper Sverige med visaarenden i Nepal aret ut (da Sverige inte har nagon ambassad har, New Dehli i Indien ar den narmaste), innan Danska Ambassaden tar over den funktionen 2009. Danskarna tar for ovrigt hand om ovriga diplomatiska arenden for Sverige redan nu, det som inte Svenska konsulatet kan bidra med. Lika intressant var att hora om Katariinas vag som sjukskoterska pa traning i Nepal och som kom pa att Kathmandu verkade battre an Helsinki, fick tips fran en avgaende kompis att det fanns ett jobb pa ambassaden, och bland tva sokanden fick jobb som Project Officer trots noll utbildning och erfarenhet inom omradet. Nu ska hennes kollega ersattas och det finns 200 sokanden... = min slutsats ar att tajming is very viktigt. Katariina berattar ocksa om var den basta sjukvarden finns i Kathmandu: Norvic och Ciwec Clinic, http://www.ciwec-clinic.com/ och http://www.norvichospital.com/, men tillagger att "om jag skulle bryta benet eller nagot mer allvarligt skulle jag aka till Finland sa fort som mojligt...". Jag planerar att gora ett liknande besok pa den Danska Ambassaden.

Tisdagen inneholl en klattring fran Kathmandudalen pa 1 350 meters hojd upp pa Nagarjun och det lilla buddhisttemplet pa ca 2 000 meter oh tillsammans med Gyanendra. Ca tva mil promenad fram och tillbaka, upp och ned, och jag blev trott - mountain guide ar nog inget jobb for mig. Jag hader ocksa formanen att traffa hand fru Parvathi och smajlande son.

Annars ar det kontoret, dahlbat (ater for mycket), liten oppen eld i skymningen pa altanen, lite fotboll eller djungzi med grabbarna, pure garlic soup och frukt som galler. Och en del historier som bara kan formedlas muntligt...

Eftersom regeringen bestamde att det inte fanns nagon diesel eller bensin i lordags, ja det fanns lite att fa om man koade i 6 timmar, har skolorna stangt nagra dagar - ja, det visar sig atta eller nio dagar - det finns helt enkelt ingen bransle till skolbussarna. Inget bransle, ingen el... ja du, de bortskamda svenskarna skulle bara veta...En av kvallarna var det oroligheter, bade nagra kilometer fran dar jag bor, mellan en grupp maoister och polisen (ingen skottlossning dock), och lang borta i vast, dar 250 maoister stoppar ett forvalsmote genom att omringa huset och bombardera det med stenar och parollen: "det har ar vart omrade, forsvinn harifran" och skyddsstyrkan maste skjuta sig fri for att overhuvud kunna komma darifran...ja du, Reinfeldt skulle bara veta...

I morgon aker jag med Gyan och Kjell till Pokhara, en av de storre turistorterna 6 timmar vasterut for nagra dagars upplevelse - naturligtvis i rent utbildningssyfte.

Som tidigare: den har resan handlar mindre om rese- och turistbranschen och mer om livets villkor...

Namaste,

Lollo

Kundservice

Qatar Airways flight fran London till Doha:
93 filmer och 120 teveprogram, meny med tre ratter att valja bland. Och det for oss stackare i ekonomiklass. For business och 1 class fanns det trots allt ett DVD-album med lite nyare filmer att valja bland ocksa...
= Bra for oss alla, det kravs ju en 80-90 filmer att ga igenom under en sjutimmarsflygning.

Gatevakten vid Dohas flygplats sakerhetskontroll (han som soker efter metallforemalen manuellt du vet):
"Hallo sir, you look very much like Harry Potter".
"What?".
"Your face looks like Harry Potter".
"Aha" svara jag latt chockad.
"Where are you from?".
"Sweden".
"Aah, very nice country".
= Arlandas sakerhetskontrollanter har nagot att lara.

Taxi- och hotelluppsamlare utanfor Kathmandus flygplats nar min upphamtning ar nagra minuter forsenad:
"We will solve any problem you might have"
= Social kompetens i Kathmandu.

En vecka i Kathmandu

Namaste!

Den forsta veckan har inneburit acklimatisering till Nepal, Kathmandu och livet har. Det ar en gava att fa och kunna bo hos familjen Karki, och hora och se om livet fran insidan, och trevligt att fa lara kanna manniskor harifran. En vanlig dag borjar med varm dryck vid 07:00, snabbtvatt fran en spann med Gyans hetvatten runt 07:30 och Dalbat till frukost vid 8. Sedan knallar vi i vag hemifran vid 08:30-09:00 pa morgonen och avslutar for dagen ca 17:00. Kontoret ar vanligtvis oppet sondag till fredag, och det tar 30 minuter att vandra mellan mellan bostaden i de vastra delarna av Kathmandu och turistdistriktet Thamel dar kontoret ligger.

Jag har forstatt hur foretaget fungerar och fatt mer insikt om samarbetet med Swed-Asia Travels, samt fatt manga berattelser om utmaningarna med att driva foretag har. Det ar Gyan och hans bror Gyanendra som ar pa kontoret varje dag, och ibland dyker den tredje brodern som ar inblandad i foretaget upp, Bhuwen.

Det ar lagsasong den har tiden pa aret vilket innebar inga/fa gaster som anlander, och den sa har ars planerar man istallet for det som kommer och tar det lite lugnare mellan varven. Eftersom det ar stromlost tre timmar per dag (utom pa fredagar) ar det ibland inget annat val an att sitta och snacka lite. Eller ga runt i staden: jag har guidats av Gyanendra till Durbar Square, Royal Palace och polishogkvarteret samt en del Hindu- och Buddhisttempel + knallat runt lite pa egen hand. Gyan har avslutat arbetet med att ta fram ett antal trekkingprogram for ett australiensiskt Internetbaserat reseforetag och med hans tillatelse kommer jag att visa upp exempel pa Nepalversionen av packetering vid aterkomsten till TEC.

Pa mandag ska jag traffa Katariina Alava, Project officer pa finska ambassaden och fa lite briefing om vad de gor har i landet. Nar sveriges konsul Mr Shrestha atervander till Kathmandu fran New Dehli ska jag ha en date med konsulatet, och nar Mr Bjorn Soderberg, grundare av Watabaran, kommer till Kathmandu ska vi gora ett studiebesok dar och de hur han och de arbetar for att hjalpa naturen och nagra nepaleser till battre livsvillkor. Bjorn kanner for ovrigt Pia Jertfeldt som nyligen var pa skolan och hade en veckas utbildning med oss.
Enligt Gyan finns det inget omedelbart behov av att hitta nya hotell - han kanner till alla aktuella hotell - sa det projektet ligger pa is tills vidare. Nu jobbar jag pa att forbattra och optimera hans nya websajt for Google for att forsoka fa sajterna hogre upp i trafflistorna - det ar hard konkurrens fran ca 1 500 liknande trekking- och turistforetag har i Nepal och ibland kan en sadan enkel sak som var i trafflistan man hamnar gora skillnaden..

Det ar kallt for arstiden. -1 - +2 pa natten, och ibland ingen sol pa dagen. Bade Kina och Indien har fatt ta emot tunga snoovader, och har - ja vi ar ju redan i bergen - har det snoat i bergen vilket gor att en lang smal svensk fryser lite om oronen, och har fatt inhandla en troja i yakull. De stromlosa timmarna har igar gatt fran sex timmar per dygn till atta timmar per dygn.

Den har LIA-perioden handlar nog mer om att inifran lara om ett land och om livsvillkor som ligger langt fran europeiska och svenska forutsattningar an att lara om detaljer pa ett reseforetag. Det ar egentligen ingen ide att forsoka beskriva livet har, det maste upplevas. Upplevelsen har ligger bortom och utanfor det vanliga, det vaenliga, det milda, det mystiska, och samtidigt det utmanande och svara livet for sa manga manniskor: svart med el och bransle, en arsmedelnkomst om 185 USD och varldens hogsta berg.

Ibland gar livet inte ihop, men livet gar vidare i alla fall...

Det var allt for denna gang. Tills vi hors igen:

Namaste!

Lollo