Andra veckan i Kathmandu

Namaste!

Med stromlost 38 timmar i veckan gar en del av livet och arbetet ut pa att fa nagot gjort medan det finns el - Internet, datorn, lyse for att lasa. Regeringen har under veckan varnat om att strommen kan komma att brytas 52-54 timmar per vecka - under upp till fem ar framat. Nu funkar det bast pa fredagar och sondagar, da ar elen pa under dagtid hela dagen.

Veckan har inneburit arbete med den nya hemsidan - hardkorning under vissa dagar och tider + en del annat. Pa mandagen gjorde jag och Gyanendra en langpromenad till Finska Ambassaden och Katariina Alava en dryg timme nordost ut. Finska Ambassaden hjalper Sverige med visaarenden i Nepal aret ut (da Sverige inte har nagon ambassad har, New Dehli i Indien ar den narmaste), innan Danska Ambassaden tar over den funktionen 2009. Danskarna tar for ovrigt hand om ovriga diplomatiska arenden for Sverige redan nu, det som inte Svenska konsulatet kan bidra med. Lika intressant var att hora om Katariinas vag som sjukskoterska pa traning i Nepal och som kom pa att Kathmandu verkade battre an Helsinki, fick tips fran en avgaende kompis att det fanns ett jobb pa ambassaden, och bland tva sokanden fick jobb som Project Officer trots noll utbildning och erfarenhet inom omradet. Nu ska hennes kollega ersattas och det finns 200 sokanden... = min slutsats ar att tajming is very viktigt. Katariina berattar ocksa om var den basta sjukvarden finns i Kathmandu: Norvic och Ciwec Clinic, http://www.ciwec-clinic.com/ och http://www.norvichospital.com/, men tillagger att "om jag skulle bryta benet eller nagot mer allvarligt skulle jag aka till Finland sa fort som mojligt...". Jag planerar att gora ett liknande besok pa den Danska Ambassaden.

Tisdagen inneholl en klattring fran Kathmandudalen pa 1 350 meters hojd upp pa Nagarjun och det lilla buddhisttemplet pa ca 2 000 meter oh tillsammans med Gyanendra. Ca tva mil promenad fram och tillbaka, upp och ned, och jag blev trott - mountain guide ar nog inget jobb for mig. Jag hader ocksa formanen att traffa hand fru Parvathi och smajlande son.

Annars ar det kontoret, dahlbat (ater for mycket), liten oppen eld i skymningen pa altanen, lite fotboll eller djungzi med grabbarna, pure garlic soup och frukt som galler. Och en del historier som bara kan formedlas muntligt...

Eftersom regeringen bestamde att det inte fanns nagon diesel eller bensin i lordags, ja det fanns lite att fa om man koade i 6 timmar, har skolorna stangt nagra dagar - ja, det visar sig atta eller nio dagar - det finns helt enkelt ingen bransle till skolbussarna. Inget bransle, ingen el... ja du, de bortskamda svenskarna skulle bara veta...En av kvallarna var det oroligheter, bade nagra kilometer fran dar jag bor, mellan en grupp maoister och polisen (ingen skottlossning dock), och lang borta i vast, dar 250 maoister stoppar ett forvalsmote genom att omringa huset och bombardera det med stenar och parollen: "det har ar vart omrade, forsvinn harifran" och skyddsstyrkan maste skjuta sig fri for att overhuvud kunna komma darifran...ja du, Reinfeldt skulle bara veta...

I morgon aker jag med Gyan och Kjell till Pokhara, en av de storre turistorterna 6 timmar vasterut for nagra dagars upplevelse - naturligtvis i rent utbildningssyfte.

Som tidigare: den har resan handlar mindre om rese- och turistbranschen och mer om livets villkor...

Namaste,

Lollo