lördag 9 februari 2008

I en vit Merca -72 diesel...

stankar vi ut fran Kathmandu runt atta. Mr Kjell och Mr Gyan, sjalva resebyracheferna, sitter i baksatet och pratar belatet, jag sitter i peak position med full spaning framat, bredvid den erfarne och ivrigt vaxlande chaffisen. Det ar lordag morgon och snart fordunklar bussarnas svarta avgaser de kryssande tidningsforsaljarna i en svart-gra dimma medan vi vantar pa att fa komma loss fran vagarbetena. Vi har startat farden mot Pokhara, 6 timmar vasterut, och 400 meter lagre ned (vilket bland annat betyder varmare klmat). Vi lamnar Kathmandudalen och omedelbart visar Manaslu, sjalvaste Kutang, 8 163 meter upp, eller varldens attonde hogsta berg, upp sin basta sida. Vi snirklar, vi bromsar, vi kor om i kurvor och pa backkron (och jag ar tacksam for att var driver tar det lugnare an vanligt), vi kor forbi tre killar mitt i tonaren som sitter och hackar oljegrus i nagot som liknar ett vagarbete medan lastbilar och lokalbussar svischar forbi pa armlangds avstand, vi stannar och lagar en trasig vaxelforare, vi ater fried fish och dalbath, jag lyssnar om hur Swed-Asia genomfor sina nagot ovanliga/vilda gruppresor har i trakterna innan vi till sist hamnar pa Baba Lodge, 900 meter over havet.

8091 meter hoga Annapurna 1 vakar over oss med sin soldrankta topp, den omojliga
Machhaphuchhare, eller Fish's Tail spetsar sig genom himlavalvet - 1978 forsokte 15 japaner bestiga toppen, alla dog, och myndigheterna bestamde sig for att inte ge nagra fler trekkingtillstand - och har i Pokhara ar det glesare mellan bilarna och Kjell har sin andra bostad.

Kvallen ar vildare an pa lange (i min lilla varld alltsa)... med grabbarna forstas: Gyan, Kjell, Kumar Pokhara-Chaufforen, ChoCho Massoren och Frisoren (som sover pa golvet i sin salong och tar 2:50 for en klippning - bestaller en klippning direkt), och restaurandagaren som trottnade pa Wien och flyttade tillbaka till Nepal... rom och cola, gin och tonic, San Miguel... lite for mycket for min del, nagon maste nastan baras hem...och lite gronsaker och ris. Vad gor man inte for resebranschen, det ar ju anda representation och ett viktigt affarsmote.

Nagon sade: " this is life in Pokhara". Nagon helt annan sade:
"Varje dag i ditt liv är ett blad i din historia" - och det har bladet hade jag inte kunnat skriva pa forhand.

Inga kommentarer: