Sista brevet hem - vecka sex bland bergen

Veckan inleddes med besok i Bhaktapur, Bouddhanath med den storsta samlingsplatsen for tibetanska flyktingari Nepal och den storsta buddhastupan i Nepal, och det stora hindutemplet Pashupatinath med dess kremeringsomrade vid Bagmatifloden for de avlidna. Bagmatifloden fungera for ovrigt som en kombination av helig flod och sopstation... Guiderna gjorde allt de kunde for att fa av mig nagra rupees (utan framgang), roken lag tat over brannplatserna (och nagra "Sadhus" fick istallet en tia for att jag tog nagra bilder), och de tibetanska buddhisterna i Bouddhanath ar formodligen de vaenligaste manniskorna pa den har planeten sedan manniskan uppfanns (och jag tipsade nagra brasilianskor pa resebyraturne om fortraffligheten med hotel Shanker). Pandey korde mercan med stor stil som vanligt och fick 200 rps i dricks - han sag glad ut. Samma dag stortade en helikopter med tio UN-arbetare i ostra Nepal.

Jag flyttade fran Karki Palace till det lika lugna men mer centrala Fuji Hotel pa onsdag morgon for att fa lite annorlunda upplevelse och for att fa gora av med 15 dollar per natt - kvallarna i Kathmandus turiststrak ar ju, aven om lite pafrestande, ren underhallning. Det galler bara att halla sig undan ibland, och vara bra pa att saga nej. Kanske speciellt nu, nar hinduernas Shiva Ratri-festival nu drar igang - 350 000 nepaleser och indier vantas till Kathmandu och festligheterna borjar med att hasch, mariujana och andra paverkande substanser ar lagliga att anvanda under 24 timmar, och alla som har en anledning roker pa.

Nepal infor 18 nya helgdagar och festivaler - det later som en svensk regering med nya valloften infor valet - for alla mojliga religioner och folkgrupper. Det diskuteras ocksa vad som kommer att handa i landet om maoisterna inte vinner valet - gar landet da tillbaka till hur de agerade innan de fick plats i regeringen, och de roda gor ny revolution?

Jag fick traffa stora delar av personalen som arbetar under en trekking - guiderna, porters och kockarna. De samlas i Kathmandu nu infor sasongen och tittar in pa kontoret da och da for lite snack, lite tystnad och lite kaffe. Alla papper ar ifyllda - hogsta betyg i allt, inte illa for en gammal Salabo - Anita lyckades bra pa sin examination i Sociology pa college, och grabbarna hade sin stora test. De indiska och nepalesiska hinduerna samlas for sin stora festival och Sadhus vandrar nu omkring for att fa sig en slant - jag investerade 50 ore. Och Gyan gar som vanligt sin egen vag i detta ovanliga samhalle.

Nu aterstar inte mycket mer an att saga hej da till Nepal. Och att saga Heja Nepal! Det ar nog svarare att arbeta som sherpa eller getfarmare (en del gor bade och), men att driva ett reseforetag i Nepal ar inte helt latt i dessa dagar: snart ska grabbarna kanka upp 200 liter diesel pa fjarde vaningen for att ha till sasongen, 50 liter fotogen skaffas pa annorlunda vagar och nar elen slas pa galler det att mejla fort som attan innan lyset slocknar igen. Och efter valet den 10 april vet ingen vad som hander. Mer an att nagra fa kommer fortfarande att ha det valdigt bra, stoppa pengar i sin egen ficka och kora Toyota Landcruiser bland limsniffande gatubarn. Andra kommer leende att ga barfota i minusgrader for att ta hand om sin get och fa ihop till nagra kronor eller lite ris, och standigt vara beredd att dela en maltid med den som behover. Och att de statliga (bade statliga och statliga alltsa) bergen alltid kommer att vakta over det lilla landet med det stora hjartat.

Manga kommer jag att sakna, mycket kommer jag att minnas. Men det ar ocksa skont att aka hem till Sverige nu - det har varit en innehallsrik men ocksa ganska lang gava att vara har. Och Qatar Airways flyger ju hit flera ganger.