Fet som en kokosnöt

I en liten lagerbyggnad 2,5 timmar öster om Manila ligger AmazingFoods fabrik för kokosolja. Jessica Guiterrez har hämtat upp mig i Rockwell och fört mig på vindlande väger genom lyxiga Eastwood, förbi fredagkvällarnas yppietillhåll uppe i bergen, snirklat oss förbi en totalkraschad buss och till sist letat oss ut till Santa Maria Town, den fattigaste delen av provinsen Laguna. Här knäcks det kokosnötter, skrapas det kokoskött, pressas, lagras, skummas och tappas efter 26 dagar upp kokosolja på dunk (jag köpte en liten en).

Kallpressad kokosolja är en nästan bortglömd livsmedelsdiamant, som nu alltmer börjar få uppmärksamhet. Bra och lättsmälta fettsyror, tål upphettning väldigt bra och smakar gott.

I ett land där man 20 % är analfabeter, 40 % lever under existensminimimum och sju av världens 100 rikaste människor bor, och där det varje vecka dyker upp en ny "scam" där någon eller några regeringssenatorer har snott åt sig av skattebetalarnas stålar, känns det ganska skönt att träffa en "vanlig", ärlig företagare som försöker skapa något bra för sig själv och andra. Ödmjuka och drivna människor som arbetar hår för någon tusenlapp i månaden, företagarbyråkrati de luxe och en väg fram till fabriken som knappt rymmer en personbil.

På lördag blir det vandring upp till själva plantagen. Om vi kommer fram vill säga - Jessica berättar om de muslimska gerillagrupperna som kontrollerar vissa delar av djungeln här uppe i bergen, och som hindrar vissa skogsbönder från att komma till sin egen skog. Ja, det eller ställer kravet: "Betala eller så dödar vi dig."

Som vanligt alltså: "den som lever får se."

Lite mera bilder

Powerplant är själva shoppingcentrat runt knuten. Å sen lite bilder på husen där jag bor. Å en liten kompis.

Det blåser inte på toppen

Det skulle komma en tyfon. Inte då. Det var vindstilla hemma i höghuset. Så vi gick till kyrkan istället, International Baptist Church i Makati. 300 pers kanske, som applåderade åt missionären Neil Seaborn, 28 år i södra Philippinerna, mitt bland de militatnta muslimerna. Very funny guy. Av mycket så berättade han om vikten att vara tacksam för det han (och vi) har. Förutom när någon tyckte att han liknar George Bush.

Sen gick vi och åt thaimat och Emie blev dålig.

Jobbar på http://www.cocofat.com, ska börja marknadsföra kokosolja snart. Nästa vecka börjar det nog. Och svettas lite, vill spara lite på kronorna, så ACn får vila mellan varven.

Nu letar jag efter kolloidalt silver. Finns med svårt att få tag i.

Det är tjugotvå som gäller

Manila har vaknat till en ny dag. I det mystiska gryningsljuset har jag sett solen komma och gå, och hört byggarbetarna slamra sedan tidig morgon/sen natt - det byggs för fullt på One Rockwell och alla enheter är slutsålda. Det är mycket populärt att investera i condos här i Manila, priserna stiger oupphörligt...

Emie och jag fick kontakt den 22 oktober 2007. Jag reste till Manila den 22 oktober i år. Den 22 januari ska Emie på intervju på Svenska Konsulatet här i Makati.

Och idag kommer Samsung. Kanske.

Samsung, Sumalong och ca 120 % luftfuktighet

Regnet vräker ned, det är 33 grader varmt och nog så skönt att bo på 28:e våningen. Om bara teven funkade. De ska komma i morgon sägs det, och byta ut i stort sett hela plattteven - det borde vara bättre att byta hela apparaten tycker en västmanlänning.

Mitt dyra Skycable abonnemang utnyttjas tills vidare med arbete på nätet. Emie år just nu på väg simmande hit i vattenmassorna, så jag får snart en rappprt från verkligheten, utanför tryggheten i Rockwell.

I söndags var jag, Emie och hennes bästis Joyce till Sumalong Baptist Church här i krokarna. Pastor Jeff lirade elgitarr så Makatiborna satte baluten i halsen.

För att över huvud ta oss ditt var vi dessutom tvungna att smyga diverse smågator, passera en kött- och grönskasmarknad på andra våningen för att slutligen tränga oss förbi några sömmerskor och plasthinksförsäljare.

Men det var det värt, vi hade en bra stund och jag fick vara reservpappa åt en liten tjej som hängde och klängde några timmar.

Och hur det nu har gått till så håller jag som bäst på att para ihop denna Joyce, jurist och en del annat från Mindanao i söder, med Anders från Stockholm. Först fick jag avstyra den pågående relationen förstås, en holländare som jag inte tyckte skulle ha med henne att göra.

På kors en lördag

Det regnar i kors, droppar stora som snöflingor. 33 grader varmt. Och åska.
Ingen resa till Alabang idag - Emie avrådde på grund av risken för en vitskalle i dessa trakter... Hennes väninnas bror blev visst knivrånad en kväll är han gick över gatan där nere, och det är väl onödigt att det händer mig också.

God is love

"Beloved, let us love one another, for love is from God, and whoever loves has been born of God, and knows God."
John, 4:7

I en värld...

full av stora och små problem har turen nu kommit till Samsung - teven är trasig och det tar en vecka innan jag får fart på lyxkabeln. Det ska rekvireras, beställas, väntas i fyra dagar och sedan bytas ut en lcd-enhet.

Och så är det virus i datorn, så det är dagens terapi för att känna mig viktig

Igår arbete med sajten för kokosolja och en simtur i poolen på sjunde våningen. Och ris och fisk med Emie på kvällen.

Hoppas jag hittar ett hak att tillbringa dagen, står inte ut med att bli uttittad hela tiden - det är så långt mitt problem sträcker sig.

Lite bilder

Några bilder från fotämdem av min säng, Intramuros (Manillas "Gamla Stan") och Emie med sin kompis Joyce.

Det andra Filippinerna

"We deliver luxuary" står det på Daniels visitkort. Residential Leasing Officer står det också. Själva uthyrarkillen alltså. Tandställning och nystruken skjorta. Daniel Z. Labudahon II fixar.

I en nästan absurd värld, väldigt ovanlig för att vara mig och i den här delen av av världen. Leende, bugande män och kvinnor, en vakt som följer med ända fram till poolkanten om jag skulle få för mig att ramla i, en eller två som öppnar dörren till lobbyn, poliser som stoppar trafiken så fort jag sätter ned foten från trottoaren och en servitris som niger när hon häller i kaffe på UCC.

Powerplant Mall. Märkesbutiker. Katolskt kapell med fem mässor varje söndag och två på vardagarna. Lyxiga restauranger. Rustan's Supermarket. Och det enda shoppingcenter på Filippinerna jag varit inne i som saknar Internetcafé.

Nu är kabelteven och Internet på plats. Fast Samsungen börjar krångla efter några minuter, det är bara att ringa och se till att de fixar det också.

"Det är bättre att bo där squatters bor" säger Emie. Ibland, när hon inte är på humör, men trots det säger något. När hon inte tvättar för hand i en nyinköpt mopphink i duschen. Eller fixar i köket.