Fet som en kokosnöt

I en liten lagerbyggnad 2,5 timmar öster om Manila ligger AmazingFoods fabrik för kokosolja. Jessica Guiterrez har hämtat upp mig i Rockwell och fört mig på vindlande väger genom lyxiga Eastwood, förbi fredagkvällarnas yppietillhåll uppe i bergen, snirklat oss förbi en totalkraschad buss och till sist letat oss ut till Santa Maria Town, den fattigaste delen av provinsen Laguna. Här knäcks det kokosnötter, skrapas det kokoskött, pressas, lagras, skummas och tappas efter 26 dagar upp kokosolja på dunk (jag köpte en liten en).

Kallpressad kokosolja är en nästan bortglömd livsmedelsdiamant, som nu alltmer börjar få uppmärksamhet. Bra och lättsmälta fettsyror, tål upphettning väldigt bra och smakar gott.

I ett land där man 20 % är analfabeter, 40 % lever under existensminimimum och sju av världens 100 rikaste människor bor, och där det varje vecka dyker upp en ny "scam" där någon eller några regeringssenatorer har snott åt sig av skattebetalarnas stålar, känns det ganska skönt att träffa en "vanlig", ärlig företagare som försöker skapa något bra för sig själv och andra. Ödmjuka och drivna människor som arbetar hår för någon tusenlapp i månaden, företagarbyråkrati de luxe och en väg fram till fabriken som knappt rymmer en personbil.

På lördag blir det vandring upp till själva plantagen. Om vi kommer fram vill säga - Jessica berättar om de muslimska gerillagrupperna som kontrollerar vissa delar av djungeln här uppe i bergen, och som hindrar vissa skogsbönder från att komma till sin egen skog. Ja, det eller ställer kravet: "Betala eller så dödar vi dig."

Som vanligt alltså: "den som lever får se."