Ja, inte helt och fullt förstås, men ibland lyser den liksom igenom: vi är på väg till Tanhauan och Emies vänner Angie med familj två timmar sydväst om Manila. Bussen rasslar på över grussträngar och liknande tecken på vägarbete - vi stånkar söderut på den halvfärdiga motorvägen, som enligt flera oberoende källor lider av häftig korruption (politikerna tar helt enkelt via sofistikerade fiktiva upphandlingar och stoppar pengarna i egen ficka i stället för att bygga färdig vägen) - när bussen saktar in och tar sikte på en ledig grusplätt. Vi stannar och chaffisen kastar av sig uniformsskjortan och dyker ned i det oljestinkande motorrummet 70 centimeter till höger om mitt högra knä. Det verkar vara något fel på växelöverföringen. Inom fem minuter senare dyker både High Way Patrol, och en bärgare upp - känns bra tänker jag (men Emie tror att polisen har provision på all bilbärgning och därför snabbt som ögat har ringt) - för att kolla upp läget. Inom tio minuter ses tre ytterligare trafikpolisbilar på platsen.
Det visar sig att chauffören och hans konduktör varken har beställt eller är intresserad av bärgning - bussen går att köra på en växel och Php 3 500 är för mycket för det lilla bussföretaget. Då kommer polisen på att bussen har parkerat fel och att mannen utan uniformsskjorta ska bil av med körkortet - ja, han kan köra vidare förstås, men måste komma och lösa ut körkortet för en hundralapp vid ett senare tillfälle.
Det visar sig senare (chauffören berättar upprört för sin kollega och Emie översätter medan vi ylar fram på tvåans växel) att busschauffören tidigare samma dag hade vägrat en man att stiga av vid vägtullen med motivering att det var olagligt och inte ville åka fast för trafikpolisen. Denna man var kollega med de poliser som nu stoppat bussen och hade liksom inte kommit över förnedringen att inte bli avsläppt och därför tyckt att hans kompissnut på något sätt och om möjligt skulle sätta dit bussen. När läget kom var det bara att börja agera. Chauffören kommenterar "hade jag vetat att han var polis hade jag naturligtvis släppt av honom, man vill ju inte bråka med polisen!"
Så kan det också gå när man följer lagen.
måndag 5 januari 2009
Philippine Spirit
Upplagd av
Lollo Vestlund
kl.
05:56
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar