I en annan värld...
...lägger man sig direkt på parketten när man inte kan sova - ja, ett trecentimeters täcke mellan sig och plankorna förstås - och sussar sedan gott. Är man uppvuxen på ett bambugolv så går det mesta.
...blir man som 14-åring slagen gul och blå av sin far med ett meterlångt vedträ, när han mot felaktig grund antar att man smitit från sin examen.
...bugar och bockar man för den rike, som om man var mer värd. Fast det tror jag inte på. Men det underlättar när trafikvakten går ut och stoppar trafiken när man ska passera gatan förstås.
...är den gamla traditionen, med beroende av föräldrar och barn, i brytning med den nya fristånde tidsåldern, där man klarar sig mer själv.
... hoppar man hellre från ett högt berg än blir gammal, ensam, sjuk och fattig.
...är man nöjd med att ha en man som inte luras och bedrar en.
...blir man önskad död och olycka av sin nyblivna svägerska.
...börjar man som sjuåring arbeta på kokosplantagen.
...har man de senaste nio åren inte haft semester - däremot har man ledigt tre eller fyra dagar i samband med jul och påsk. Räddningen är när man blir utan jobb - då får man vila lite.
...lever 40 % på eller under existensminimum. I samma värld bor sju av världens hundra rikaste. En vanlig månadslön ligger på 10 000 peso, ca 1 800 kr, och den billigast möjliga lägenhetshyran är hälften av detta.
...tjänar en regeringsmedlem upp mot 70 000 kronor per månad, och regeringen inklusive presidenten är ständigt omgiven av korruptionsrykten.
...kan man äta lunch ute för fyra kronor, eller tre hundra spänn, vilket man tror på och har möjlighet till.
...flyttar 1 000 Ower Seas Workers, OSW, ut dagligen, och 1 000 flyttar hem samma dag. 10 miljoner filippinare utgör landets största exportvara, en "vara" som många gånger behandlas som skit, bara för att... ja, för att man är från Filippinerna. Ett uttryck för en ganska sjuk värld tycker jag det verkar som.
...är 99 procent av alla människor milda, vänliga och leende.
...skiljer sig det mesta från den värld jag kommer från och är van vid. Jag antar att det ska vara på detta viset. Och jag kommer att sakna detta den 8 april, när återtåget till Sverige är avklarat.
söndag 8 februari 2009
I en annan värld...
Upplagd av
Lollo Vestlund
kl.
01:19
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar