I en nagot samre varld...

norpar nagon manlig kandidat min planbok nar jag sitter och halvsover i en FX minibuss pa vag fran oforattat arende pa LG Electronics till ett ovanligt stort shoppingcenter - efter fem manader i varmen trodde jag val att det var lugnt nu med bara tre veckor kvar till take off for Sweden - plankan lag som vanligt i vanster framficka, och nagra sekunder forsent markte jag vad som hant. Lubbandes tillbaka till FX Stationen forsokte jag hitta vagnen, men det hjalpte inte, det gick inte att hitta bussen (den misstankte passageraren kanske hann ut innan dess) bland de 10 000 andra av samma farg och utseende.

Alla kort, 9 000 peso och korkortet + lite annat smatt och gott ligger nu och skraepar nagonstans - eller testas i nagon ATM runt hornet - kanske inte kontanterna forstas.. Korten sparrade, hoppas det funkar...

Emie, syster Anita och Phil kompis Jessica staller nu upp med akutlan sa att jag kan kopa grope, betala elrakningen och annat (o)nodvandigt.

Och man lar sa lange man lever - for forsta gangen, efter 25 ar av resande till ibland tveksamma bakgator hander det man inte vill men ofta riskerar - kanske haller jag nu battre koll pa grejorna, och gor det "alla" sager man ska gora: "ta inte med kreditkort och ha bara lite kontanter med dig...". Ja just det, det funkade i alla fall i 24 ar.

Nu hjalper det foga att de skurar garaget med skurmaskin i Joya Towers - ja, daremellan moppas det forstas, man vill ju inte att bildacken ska bli smutsiga.