In the darkness at the edge of town

...eller nagot liknande skrev en gang Bruce Springsteen. Troligtvis hade han inte varit i Kathmandu da, men vad vet jag, kanske satt han har en kvall for lange sedan bland kor, getter och berg och drog nagra ackord. Han kunde nog ha hamtat inspirationen harifran i alla fall, det stod helt klart i fredags kvall efter en lang eftermiddags- och kvallsresa fran Pokhara till Kathmandu. Det borjade med att Pokhara var igenbommat av parkerade bussar och lastbilar - forarna strejkade eftersom det inte finns bransle - och vi, Pandi mercan och jag, hittat ett lite hal i barrikaderna att smyga ut igenom (jag var beredd att overnatta en natt till).

Efter att ha koat tre ganger for att fa kopa femton liter soppa och efter att ha gett upplika manga ganger, kom vi fram till huvudstaden fem timmar senare och fann att genomfarten var lika tilltappt som nasan under en varforkylning. Pandi hade flera knep pa gang sa utan att jag hann fatta befann vi oss ute pa landet igen, ja fast anda inte, i fororten kan man saga, bland kor, lite korrigerad plat och ett och annat hus.

Bilandes pa en gropig grusvag - mycket grop och lite grusvag ar val mer korrekt - dar knappt nagon manniska satt sin fot, ja det glimmade lite bakom tygskynkena, sa nagon bodde nog dar. Skumpandes och krangandes runt murar och annat hart kom vi till sist fram till nagot som liknade bade vag pch stad igen - och jag var tacksam att bilen holl for plojningen vi akt pa. Och att vi tagit oss igenom barrikaderna och stadens utkanter denna ovanliga dag. Nagra minuter senare stod Anuj och lyste upp vagen pa det har helt normala gastvanliga sattet som en nepales gor, och sedan var det bara att smaska i sig lite ris och gronsaker till en sen middag.